”Där dansar en göing på Gedingebro Med lappade håsor och pregade sko En göing en gärbo” Från Ystad i söder till Båstad i norr På vintern så snöig och sommaren torr Där vandrar en spelman, pigg, munter och gla’ Han tar med sig lycka till vart han än ska Karlns skägg, det är vitt och hans rygg, den är böjd Hans huvud är skalligt, men han är så nöjd – Att spela och dansa med allmogets folk Se’n avsluta dagen i bägarens smolk Är allt han behöver och allt han vill ha Men människors nåder han gladeligt ta’ Förtär enkla gåvor och sover i skjul Går fram över mark utan hästar och hjul Han har blott fiol och en urgammal säck Som pryds utav smörja, lort, lera och fläck Hans kläder är slitna, har mött många år Hans skor äro nötta – man ser gubbens tår Men inne i byarna hälsas han väl Folk struntar i att han mest liknar en träl Män, kvinnor och barn, alla lämnar sitt hus Och deltar i sångens och dansandets rus Varenda far, mor, bonde, piga och smed Tar i så de spricker när de sjunger med: ”Där dansar en göing på Gedingebro Med lappade håsor och pregade sko En göing en gärbo” De snurrar och skrålar och ger ’från sig tjut Tills natten har kommit och ljuset ta’t slut På vägen hem talar de yrt, ystert språk Än upplivade utav stämmor och stråk Och spelmannen ler tyst i mjugg, nöjd, tillfreds Belåten med glädje och gamman som spreds Och följande morgon, då smyger han hän För att skänka lycka till all Skånelän

A shepherd sulks beside his flock, fair countenance bedimmed So many thankless creatures to be herded, fed and trimmed Bucolic life is lonesome life, a living without friends Mere sheep to keep him company until the workday ends   Such dull existence he endures, which wears upon his mind All day he longs for contact with the gentle, female kind A pretty maiden to adore would bring this young man peace Hell, any hag would do as long as she is without fleece   Great many days pass in frustration, torpor and ennui The drudgery of endless toiling quenches youthful glee A single thought sustains him from descending to despair: That he'll find his beloved at the yearly country fair   Ensuing August's harvest's yield, the market will take place The time goes by at what seems like an ever slower pace He counts his sheep but gets no sleep, of rest he is deprived Excitement's such he scarcely lulled until the day arrived   Away from hilly pastures finally he now can go Straight to the village square with flock of animals in tow A sluggish journey over fields, through glens and under trees Terrain surmounted steadfastly with labour, not with ease   High spirits carry him with strong arms to his yearned-for place When distant smoke is seen a solaced smile lifts up his face A chance for money, chance to sell wool, mutton and ewe's milk Above all chance to meet and fraternize with human ilk   Within the square men barter, yell, they trick, beguile and trade The shepherd feels how confidence and vigour start to fade No kindly stranger offers to for him aid, tend and care But hang on now, who is that figure standing over there?   A pretty maiden selling bread, with eyes green like May's bloom (Cows' optic organs baked in dough? Untempting to consume!) A buxom lass she looks to be, a fine wife she will make "I'm certain she will willingly my hand in marriage take!   "Sweet damsel of the bakery, thy heart I do implore Please take me now to love, esteem, exalt and to adore If you so do I promise you a life of boundless joy With me, the sheep, and maybe child - a baby girl or boy!"   So hollered he; the unprepared young woman stood agape As through her mind raced thoughts of how to hastily escape Confused, she was unable to produce a single peep At last she broke the silence with: "He's taken all your sheep"   The lad spun round and saw to his bemusement and dismay A scoundrel'd stolen his whole flock by tempting them with hay He called in outrage at the thief before he got away No warnings or pleas could the shepherd's wakened wrath allay   With fervour blind and anger deaf, the shepherd did attack With all his might he plants his fist into the bandit's back The lowlife, twice his weight, unscathed, revolves and stares him down The hapless lad stands helpless as a paw lands on his crown   Of not just sheep, but consciousness and dignity now stripped - The shepherd’s inexperience led to him being whipped - In dirt he lay, with bleeding skull; no market-goers care In fact, some rascals do ensure, his pockets are made bare   At last, a friendly voice he hears; his mindfulness is stirred A lovely tone, but from which source? His sight is still so blurred "Poor man, I'll help you to your feet" - the first words he discerns The dulcet ring of aider's speech removes all his concerns   "Who are you, girl, with such sweet voice?" he croaked with bloody face "Naught but a maid," came the reply, with beauty and with grace Together stumbled man and miss off to the woman's hut She tended wounds and eased his pain, she mended every cut   This skinny maid, without a penny, soon the shepherd's love To him an angel was sent from divinity above They touched and kissed and talked of future dreams to be fulfilled But also spoke with bitterness of how he's almost killed   That loathsome thug, how very gratifying it would be: Reclaim lost sheep and leave him hanging from the nearest tree! The newfound lovers plotted all throughout the balmy night How best to seek revenge for pain and suffering and slight   Content with schemes, they took to action, found the bully's heath The pair moved forwards, t'wards the shack, as shepherd ground his teeth The plan was such: the lady was to knock upon the door The shepherd would then bare himself and bash him to the floor   The sinner opened his home's mouth, a branch came crashing down No opportunity to counter, or even to frown He soon lay crumpled on the floor, unconscious but alive Attempt was not made by aggressors, their foe to revive   Benumbed the thief lay while the couple took back all their herd Then soon set off towards new grasslands of which they had heard The two arrived at em'rald hummocks wholly free of woe To make their living from the gifts that lambs and sheep bestow   Now shepherd beams beside his flock, fair countenance uplit So many happy days together with his wife he'll split Bucolic life is lovely life, when living with a friend They'll keep each other company until their lives do end

Alone next to her fire The hated witch resides A shack in deepest mire Is all that she presides   She's withered yet not broken Sustained from dying by The powers she's evoken From devilish ally   Unholy rites have made sure Through evil, nightly pact Gained wisdom of the obscure No chance oath to retract   That eve of black firmament When curse-embroidered cloak Became her own ornament Beneath a writhing oak   The dark cloak that her adorns Since that night 'til forever A slave to the one with horns A bond she can't sever   She spends her waking lifetime Howling execrations And turning into vile slime God's lovely creations   For this is a wicked witch Man's benefactor - nay No urge to others enrich Nor for their souls to pray   Instead she schemes and profanes Before Satan she bow She's mean, that is for all plain But what's she up to now?   This time she's stolen a boy The Devil's sacrifice A sharpened blade she deploy To tender body slice   The horrid cries of the child Sweet music to her mind His blood tastes to her more mild Than viands more refined   The news soon reaches townsfolk That deranged swamp-stranger The pathetic, drugged-up joke Has become a danger   The word spreads fast, anger grows Men grab pitchforks and flame Set out her shack to expose It and its contents maim   United stands the village Against this wretched foe Her home the mob does pillage Revenge for suffered woe   The witch will not stand for this From the burning rubble Comes curse and scream and hiss Means impending trouble   She calls upon nature's might The monsters of the swamp Will these base invaders smite And bite, chew, scratch and whomp   To her surprise no help comes She's been left out to dry To raiders' wrath she succumbs Swords and clubs make her die   So ends this tale so tragic And after all it seems There's no such thing as magic Only mushroom-fueled dreams

Förgrämd, sur yngling med försvagat sinne Förkastar allt som är omtyckt och inne Han föredrar svart framför all annan kulör För denna dunkla färg speglar hans humör En självömkande förlorare är vad han är Vars gnäll och förebråelser på sin omgivning tär För att finna tröst för sina ringa besvär Försjunker han in i en djävulsk chimär Makaber musik honom därtill förföra Att för Fan förgöra, fördärva, förstöra Förbanna, förbittra, förarga,förbryta Förhärja, föröda, föröva, förtryta Förslaget förorsaka försåtligt förtret Förläna förfärligt förfång för förtappad get Förhatlig, förskräcklig, förtvivlad, förtryckt Försynslös, förfördelad, förmäten, förryckt - Förnimmelserna förfaslig föranstaltning föregår: Förbund för förjävlig företeelse förmår Förvirrat förkunnar förty förledda förställning Förfäktar förstucket förhäxad föreställning Förmedelst förspörjad föresats, förmenad Förslavas förkämpen, försmädligt förenad För Fans förtrogen förtidigt fördöms Förhånas, förfäas, fördrivs, förglöms

Har du tandvärk eller gikt Eller magont och njursvikt Har din ko en lungsjuka Har ditt svin en tungsjuka   Har en orm din stortå gnagt Känns ditt hjärtslag endast svagt Har din ända täckts av böld Är ditt finger svart av köld   Onda andar snott din själ Skoskav slitit ner din häl Ditt anlete bränts av sol Sök dig då till gubben Ol   Ol Simsa han är duktig Dock inte så gudfruktig Han helar dig på så sätt Som lärts ut av Odens ätt   Han åderlåter dig först Ditt blod sen släcker hans törst Ty blod har läkande kraft Ja, magisk är denna saft   Med denna din kroppsvätska Och formler som är hätska Mot allt ont, styggt och skadligt De fördriver Ol gladligt   Har du tappat bort din get Är din fru ohyggligt fet Väcka kärlek hos en mö Rädda säde genom tö   Vill du bli oändligt klok Eller ta form av en snok Tända eld och tämja varg Bli gladlynt eller bli arg   Fördriva råttor och möss Är du drabbad utav löss Tagit sönder dyr trästol Sök dig då till gubben Ol   Ol Simsa han kan mycket Runt halsen bär han smycket Som liknar Tors hammare Från Asgårds gudskammare   Med denna Mjölnerreplik Under stönande och skrik Ordnar gamlingen allt väl Hälsar olyckan farväl   Äldre riter kan han än Arv från gångna tiders män Svunna seder från ifjol Lever kvar hos gamle Ol